Sovpåsen

För den som inte har erfarenhet av babysovpåsar kan jag berätta att de är en av de mest praktiska babyprylar vi har. Vi hade redan på Linus' tid en baby sovsäck och köpte en ny åt Leo eftersom han redan nu sparkar av sej täcket på natten. Dessutom vaknade jag en natt av att Leo lyckats få upp täcket över huvudet och låg och flämtade då jag fick det av honom. Huu, det var inte så lite skrämmande.

Men med babysovpåsen behöver man varken vara rätt att han ska få kallt på natten eller att han skall kvävas under täcket. Dessutom är han ganska söt i sin påse. :)

Nati, nati...

Sportlovet

Tänk att sportlovet kom och gick, fast det för oss nog kändes ganska långt för våran lillis hade sin första flunssa. Och inte nog med det, han har även dubbelsidig öroninflammation och alltså antibiotikakur på gång. Stackarn snörvlar och är täppt och inte på det bästa möjliga humöret. Tiden stannar liksom lite upp då en liten är sjuk, i alla fall för mamma, för man går ju varje minut och oroar sej.

Men den första halvan av sportlovet hann vi ändå lite njuta av underbart vinterväder i Tahko. Vi hann med en hel del, flataskidning, slalom, simning, pulka, lek och god mat. Ja för att inte tala om skojigt sällskap. Vi delade stuga med en kompisfamilj som har barn i samma ålder som våra så det var liv i luckan. 

Och renar hann vi också mata.

Här går det undan!

Våran hästflicka bongade en häst...

... som alla barnen fick åka en runda med.

Nästan hela familjen framför backen.

 För mej blev det inget slalomåkande men lite terrängskidning hade jag möjlighet till. Vi var fyra dagar i Tahko och med tanke på att jag var fast med Leo så var det alldeles tillräckligt länge, i alla fall för mej.

Som skidort var vi kanske lite besvikna på Tahko, det var ganska litet och på nåt sätt slitet. Och servicen kan man inte ens jämför med t.ex. Sälen. Ställena är som natt och dag. Så om det blir skidsemester igen nästa sportlov är det nog Sweden som gäller för oss, det var vi alla överens om!

Mys i stugan

Café Hallonblad

Stolt storasyster

Som sagt firade vi dop och 7-års kalas i veckoslutet. Lilla Leo var nöjd och glad hela dagen. Inget skrik i kyrkan och hela eftermiddagen flyttade han nöjt från famn till famn. Några små tupplurar tog han emellanåt och så orkade han vara med igen.



I gudmors trygga famn

Dopförrättelsen skedde i kyrkan och efter det begav vi oss alla till Café Hallonblad. Det var så otroligt skönt att packa ihop grejerna och fara iväg för att fira, istället för att städa, baka och duka som en galning här hemma. För att inte tala om all uppassning av gästerna om man firar hemma, saftglas som saknas, skedar som fallit på golvet, koka mer kaffe, torka upp saft som runnit ut på bordet. Huh, har varit med om att ordna ganska många kaoskalas...
 

Jag, ser gravid ut men är det dock inte.

 

Men inte den här gången. Det var bara att skåla med gästerna och sätta sej ner. Eller rättare sagt gå efter mat. Vi bjöd på Coq au vin, och kaffe och fylltårta till efterrätt. Dagen var super lyckad! Hallonblad passade jätte bra för ett event av den här typen, stället är lagom stort och mysigt, maten god och Sari tar så väl hand om sina kunder. Rekommenderar varmt!

 

Alla barnen samlade

 

Enda minuset var att ett café nu kanske inte är ett drömställe för barn för de kunde ju inte leka så mycket, och pojkarna som har mycket spring i bena fick lite kämpa med att hålla sej lugna. Men bra gick det i alla fall!

 

Sju-åringen



Gudfar och Leo

Nu har vi firat båda våra pojkar med besked, Linus Maximilian 7 år och Leo Matheo, 2,5 månad och nydöpt.

Ut i pulkabacken

Äntligen har vi lite mer snö igen och till och med jag blev riktigt ivrig och föreslog pulkaåkning för Linus. Han var såklart med på noterna. Vi har en bra backe alldeles vid huset så det var inget problem att ha Leo med i vagnen.

Idag har jag redan varit ut på en morgonpromenad. Vädret är igen helt urljuvligt och för att inte tala om hur vackert det är jämfört med de gråa regndagarna vi haft mer än nog av den här vintern. Ochmånne inte det blir några åk i backen idag också, kanske vi får syrran övertalad att komma med.

 

Posted with Blogsy

Och så var han döpt

Oj vilket veckoslut vi har bakom oss. Firade både dop och 7-års kalas. Linus fyllde alltså 7 samma dag som vi döpte lillebror. Igår, söndag hade vi ännu barnkalas. Skall visa lite bilder från partyna senare, men här är nu Leo Matheo. 

Velade och velade mellan de två namnen, aldrig har jag haft så svårt att bestämma mej för nåt. Jag skulle velat ha Matheo men det blir lite besvärligt på finska, fick många kommentarer om att det är ett väldigt annorlunda namn, nog främst av finskspråkiga. Och jag vill ju inte att han skall ha ett namn som folk tycker är konstigt. Alltså fick det bli Leo Matheo, och kanske vi kallar honom för Matheo i alla fall.

Pojklekar

Syskonkärlek

Söker storebror rätt så tidigt hem från förskolan på vardagarna, lite beroende på hur lillebror är vaken. Det betyer att jag allt som oftast har rätt så mycket tid för pojkarna, eller kanske speciellt Linus då, vilket ju är tur för det är en ganska stor förändring att plötsligt vara storebror och inte längre minst i familjen. Det är inte helt lätt att ställa om till att vara storebror, inte ens fast man är nästan sju och syskonet ät hur efterlängtat som helst.

Nu menar jag inte att Linus skulle varit besvärlig och stygg med lillebror, inte alls, snarare tvärtom, han är snäll och hjälpsam. Men det är ibland, i vissa situationer, jag ser att han nog reagerar och anar att han får kämpa lite, men då är det mest mej och Petri det går ut över i form av lite olydighet.

Våran stjärngosse

Så på dagarna är det pojklekar som gäller, senast drog vi fram bilbanan som julgubben hämtade för ett antal år sedan, och banan har stått nästan lika lång tid och samlat damm. Det var ju som att ha en helt ny leksak. Vi vi flickor tog oss nog några rundor vi också.

Ännu en tid får Linus ha sina leksaker ifred för lillebror, med dagen då han kommer krypande och förstör allt, ligger säkert närmare än vi tror. :)

Amaryllis och kiropraktiker

Så har det gått en vecka igen. På kvällarna då lillisen inte vill sova känns det som om veckorna fram tills han blir tre-fyra månader och det börjar bli mer rutin på hans existens, är oändligt långa. Men på dagarna känns det som om tiden rusar iväg. Och plötsligt är det igen flera veckor sen jag hunnit lägga upp nåt här. 

Till exempel är det redan en vecka sen jag städade ut julen och tonade om julblommorna till nåt mer neutralt vintrigt. Titta så fina K-Supermarkets amaryllisar blev då jag klippte av dem och satte dem i vas istället för att ha dem i kruka lutande mot föstret eftersom de var så höga och vingliga att de inte hölls och stå själva.

Med på bilderna har jag också smugit in två julklappar som jag köpte till mej själv. Linum kuddfodralet som skymtas på soffan fick jag ögonen på i Tre Små Rum och kunde bara inte motstå. Lyktan är från samma shop. Den hade jag köpt i julklapp till en väninna men tyckte den var så fin att jag köpte en likadan till mej själv. 

Våran lillis har som sagt haft lite svårt att somna, både dags- och kvällstid. Här är han helt utslagen efter ett besök till kiropraktikern och vaknade inte ens då jag lyfte honom från bilsolen och tog av honom lite kläder. 

En kiropraktiker vi talade med påstod att det hos babysar lätt kan uppstå nack och ryggproblem under förlossningen. Och kan man tänka sej att lillisens översta nackkota har låst sej. Ofta är det så att babysen inte känner smärta i nacken eller ryggen, utan smärtan strålar istället till magen eller nån annastans. Nu citerar jag alltså kiropraktikern, vet inte hur övertygade vi är, men finns det en risk att ens baby har ont, och det finns nåt man kan göra nåt för att hjälpa, så gör man ju det. 

Vi har nu fått två behandlingar så får se hurudan baby vi har efter att han fått alla behandlingar och nackkotan är återställd. Lugn och harmonisk som jollrar glatt då han inte sover...:)