Borta Bra men Hemma Bäst

Borta Bra men Hemma Bäst

tisdag 26 maj 2015

Stafettkarnevalen


Jag är jätte sen med mitt bloggande, fattar inte vart dagarna går, men trots att Stafettkarnevalen redan är old news kan jag inte låta bli att skriva om den för jag är ett stoort fan av stafettkarnevalen.


Olivia fick i år delta för första gången i stafettkarnevalen och jag anmälde mej genast som frivillig förälder. Har själv så fina minnen från stafettkarnevalen, stämningen, spänningen och Borgbacken. Nuförtiden far de inte längre till Borgbacken och finalerna är på lördagen då försöksheaten springs på fredagen. Men stämningen är den samma och då jag såg löparna nere på banan fick jag riktigt gåshud för jag kom ihåg exakt  hur det kändes att stå där och vänta på startskottet
Olivia på bana 1.

Krista Sigfrieds.

 Stafettkarnevalen är bara för underbar :)

torsdag 21 maj 2015

Det där med känslovärde


Min morfar gick bort tidigare i våras och eftersom min momi dog redan för några år sedan skall deras lägenhet nu tömmas. Även vi barnbarn fick titta oss omkring i lägenheten och säga om det fanns nåt speciellt vi ville ha. Och om det fanns! Hade tänkt att det inte skulle finnas nåt av värde som jag vill ha, förutom deras pinnstolar, men då vi gick igenom sakerna fanns det ju massor jag så gärna hade tagit med mej hem. En massa kärl och andra vardagliga saker som påminner om momi och moffi, och som jag absolut inte vill se hamna på soptippen eller i missionsboden.

Det kära kakfatet.

Tömningsarbetet är inte slutfört ännu men det jag fick med mej hem är bland annat Kastehelmi kärl och momis gamla kakfat. På kakfatet hade hon alltid chokladkaka, världens godaste sådan, och man fick endast ta en bit, en väldigt liten dessutom tyckte jag. Kakfatet i sig har inget som helst penningvärde men destu mer känslovärde med alla sina rispor efter flitigt användande. Dessutom har jag momis chokladkaksrecept så nu får mina barn dregla efter samma kaka, från samma fat.



Nu har jag fina efterrättsskålar som jag tidigare saknat, och söta glögg glas.






måndag 18 maj 2015

Den där Linus

Som älskar att spela fotboll. Hela vårt veckoslut gick i fotbollens tecken, tre matcher på lördag och lika många på söndag. Piffen klarade sej bra, de vann fyra matcher, en blev oavgjort och endast en förlorade de. Och Linus var i sitt esse, han fick två gröna kort och "Tsemppaaja" diplom i slutet av turneringen. Det är så roligt att vara med och titta på då det går bra, för ush vad det kan vara spännande ibland och besvikelsen stor om de förlorar.



Vädret var på vår sida trots att det utlovats regn!


Så är jag så glad för hur välorganiserad Linus' lags verksamhet är. Tränarna är super bra, de tränar på lång sikt och jobbar för att alla skall utvecklas och få en chans, lagansvariga är duktiga på att informera och involvera. Alla föräldrar (i ligalaget då) är med på alla matcher och följer med träningarna. Pojkarna är på samma våglängd och ser ut att trivas bra tillsammans och spelet löper hela tiden bättre och bättre. Och tänk, vi är endast i maj, hur bra skall de inte vara efter sin första säsong tillsammans.


Efter att jag i några år följt med friidrottens verksamhet förstår jag verkligen att uppskatta fotbollens verksamhet. Friidrotten har ingen målsättning med barnens träning, de behandlas olika, ingen information om vad som gäller eller planeras, jag vet ytterst lite om verksamheten. Och sista droppen är nog det att flickorna som tränat många år nu plötsligt är tvugna att träna med yngre och nybörjare, vilket betyder att de får ut noll av träningarna. Tycker nog de måste kunna erbjuda träning som motsvarar barnens nivå, annars är det ju liksom ingen vits med det hela. Det är verkligen synd för Pargas har en superfin friidrottsplan och alla förutsättningar för att träna upp framgångsrika friidrottare. 

Det mest sorgliga är att det även här finns föräldrar som är redo att ställa upp och hjälpa till. Ja, ja nu klagar jag bara, men besvikelsen är för tillfället extra stor eftersom det i veckoslutet ordnades en barnledarutbildning som jag blev "bortglömd" från. Såå typiskt piffens friidrott.

Lillebror som kommer att väga upp vid fotbollsplan.