Pojklekar

Syskonkärlek

Söker storebror rätt så tidigt hem från förskolan på vardagarna, lite beroende på hur lillebror är vaken. Det betyer att jag allt som oftast har rätt så mycket tid för pojkarna, eller kanske speciellt Linus då, vilket ju är tur för det är en ganska stor förändring att plötsligt vara storebror och inte längre minst i familjen. Det är inte helt lätt att ställa om till att vara storebror, inte ens fast man är nästan sju och syskonet ät hur efterlängtat som helst.

Nu menar jag inte att Linus skulle varit besvärlig och stygg med lillebror, inte alls, snarare tvärtom, han är snäll och hjälpsam. Men det är ibland, i vissa situationer, jag ser att han nog reagerar och anar att han får kämpa lite, men då är det mest mej och Petri det går ut över i form av lite olydighet.

Våran stjärngosse

Så på dagarna är det pojklekar som gäller, senast drog vi fram bilbanan som julgubben hämtade för ett antal år sedan, och banan har stått nästan lika lång tid och samlat damm. Det var ju som att ha en helt ny leksak. Vi vi flickor tog oss nog några rundor vi också.

Ännu en tid får Linus ha sina leksaker ifred för lillebror, med dagen då han kommer krypande och förstör allt, ligger säkert närmare än vi tror. :)