Vad jag grejar med på dagarna

Jag har liksom vant mej vid min nya vardag, att gå hemma i mjukisbyxor och inte göra nåt speciellt. I början av mammaledigheten for jag stressat omkring som ett jehu och försökte fixa allt på en gång. Men nu börjar allt jag planerade göra vara gjort, så långt det nu går, och jag har lugnat ner mej lite.

 

De största projekten var att måla om barnens rum. Olivias rum var annars ok, hon har fått lite nya möbler längs med åren så det var endast ny färg på väggarna som behövdes. Med Linus rum var det lite mer jobb. Det skulle målas och vissa möbler bytas ut. Han har redan länge önskat sej en högsäng vilket han nu fick och så fick han nya hyllor. Han har haft det gamla skötbordet i sitt rum fyllt med leksaker och eftersom vi nu kommer att han annan användning för det, måste han ju få nåt nytt för sina saker istället. Dessutom var hans rum nog ganska barnsligt och ser nu mer ut som en 6-årings rum. Det är inte helt klart ännu men vi är redan nu jätte nöjda med hur det börjar arta sej.

 

Den varma filten har fleece på andra sidan så den lär nog skall hålla beben varm.

 

Såhär då jag skriver vad vi jobbat på låter det ju inte som nå värst stora projekt, men mängden grejer som skall flyttas, tömmas och städas är enormt. Allt som skall tvättas och föras till soptippen och monteras likaså. Då man dessutom är stor och klumpig och fort blir trött är de här arbeten som emellanåt känts övermäktiga. 

Men som sagt, nu börjar vi har ordning på torpet och jag kan ägna mej åt mindre pyssel, som till exempel sticka filt till barnvagnen. Hittade det mjukaste, varmaste och skönaste garnet på Britas på Malmen, det är 100% ylle men killar inte det minsta! Blev så förälskad i garnet att jag också började sticka kuddöverdrag av samma garn. Tycker dessutom om färgen! Mannen har också beställt en halsduk av garnet så jag lär väl ska få tillräckligt av den härliga vara då jag är klar med allt.

Blivande soffkudde.

Incawool heter garnet och är tjockt, så det går undan så man stickar.

Tränar på att ta det lugnt

Att ta det lugnt och vila är inte den lättaste saken för en som är van att fara omkring som en yr höna från morgon till kväll. Visst har jag fysiska begränsningar just nu som gör att jag inte är så snabb, men värre är den mentala sidan. Jag lider av att ha en massa ogjort, jag hör tyvärr till de personer som inte kan slappna av förrän jag har ordning och reda runtom mig.

Näväl, försöker i alla fall sakta varva ner och mina arbetskamrater har dragit sitt strå till stacken. Jag måste ha världens underbaraste arbetskamrater för de ordnade nämligen ett Baby Shower för mej. De var alla så ivriga för de har alla överksridit "baby åren" och ingen av dem hade tidigare varit på ett baby shower. Av hela gänget fick jag ett presentkort till en kosmetolog, för att rå om mej själv och njuta, så länge det går :) Och en annan gav bunt tidningar för slöa stunder i soffan.

Fick också världens mjukaste och skönaste babypyamas.

Får se hur det går med mitt njutande, två lite större projekt måste jag ännu slutföra innan jag kan slappna av ordentligt...

Vackra Själö

Själö kyrka som är i användning än i denna dag.

 

Det här inlägget kommer lite på efterkälken men höstbilderna är så fina att jag lägger upp dem i alla fall. Vi var på utfärd till vackra Själö förra veckoslutet och som alla Pargasbor vet är ju dess historia väldigt intressant ävenom den är grym. Hit skeppade man personer som hade spätelska och senare också sinnessjuka för att få bort dem från samhället. Och eftersom både spätelska och mentala sjukdomar ansågs vara Guds staff så gjorde man inga försök att bota sjukdomarna, utan de människor som skickades till Själö levde återstoden av sina liv här och återvände aldrig till sina hem.

 



De som förvisades till Själö skulle till och med ha med sej en likkista då de kom. Den förste spätelske kom hit redan 1622, då bodde de i små stugor uppe på backen bakom begravningsplatsen. Av stugorna finns numera endast lite stenar svar från husgrunden.

Mentalsjukshuset som idag används av Institutionen för Skärgårdshavsforskning vid Turun Yliopisto, om jag kommer rätt ihåg.

Mentalsjukhuset fungerade ända till 1960-talet som kvinnomentalsjukhus! Det är så väldigt vackert på Själö, lugnt och stilla och med en massa gamla fina byggnader. Men undrar hur det var att bo eller jobba här för några hundra år sedan. En massa olyckliga människor som levde hela sitt liv på en holme, totalt isolerade från omvärlden och inget hopp om att få återvända till sina familjer. Nog var livet grymt förr i tiden.


Träden på Själö är massiva, kunde bara beundra dem.

Och sist men inte minst, här är L och våran nya båt! Vi har bytt vår segelbåt mot en liten motorbåt eftersom det finns vissa familjemedlemmar som anser att vi inte kommer att segla nästa sommar med en bebis. Snyft, undrar hur mycket vi kommer att sakna vår Meriheppa nästa sommar...

 

När mamma är hemma

Har äntligen blivit mammaledig! Började egentligen en vecka i förväg för fick så ont i ryggen av att sitta på jobbet dagarna i ända, och att köra bil mellan Pargas och Åbo var heller inte speciellt kul. För mej kändes det lite svårt att släppa taget om jobbet, men barnen tycket det att mamma är hemma då de kommer från skolan/förskolan är det bästa som hänt på länge .

 

Har redan nu tröttnat på att äta bröd och jogurt till mellanmål och tänkte experimentera lite med olika typer av gröt för att få omväxling, och också kunna servera nåt hälsosamt. Så igår blev det svartavinbärs mannagrynsgröt. Linus tyckte det var gott och slevade i sej men O som inte tycker om surt rynkade lite på näsan. Så om jag nån gång lagar om samma gröt lägger jag i hälften mindre svartavinbär, även om den då blir hälften så hälsosam.

Men visst tycker jag också det är skönt att vara hemma och alldeles snart kommer jag att sluta undra över vad de grejar med på jobbet och vad jag "går misste" om. För nu är det mer ordning på torpet här hemma och jag kan bättre kan följa med att läxor blir gjorda och övervaka provläsning. Matsäckar och tandläkartider mitt på dagen är inte längre utmaningar, och jag slipper upptäcka tio på kvällen att O eller L nästa morgon skall ha skridskor med till skola/dagis.

Det är länge sen jag varit mamma på heltid och måste säg att jag ser fram emot att vara det en bra tid framöver.

Min första loppisfynd

Gjorde mina första loppisfynd idag, vad jag minns i alla fall. Har nog sålt en hel del själv på loppis min jag har egentligen aldrig besökt ett loppis med avsiken att verkligen handla. Det hade jag idag då vi var till Lastenkirppis Seesami i St. Karins. Läser på nätet om så många som handlar en hel massa på loppis, så jag tänkte jag skulle göra ett försök och se om jag kommer över lite babykläder.

Hela högen kläder

Först suckade jag och tyckte allt var shabbigt och dyrt. Men så började jag lite mer systematiskt kolla igenom hyllorna och märkte att vissa hyllor var i väldigt fin ordning och hade kivoga kläder till rimliga pris. Vissa hade till och med strykt kläderna och de kändes nästan som nya. Från sådana hyllor plockade jag åt mej både ett och annat.

Newbie kläder har jag kollat in tidigare på KappAhl.

Jag är så pass gammaldags att jag tycker sparkbyxor är de mest praktiska babybyxor,
men ett par babyjeans rymdes också med i korgen.

En halare till första hemresan.

Så efter en inte alltför lång stund på loppiset hade jag handlat en hel kasse full med babykläder. Som den loppisnovis jag är, var jag riktigt upprymd över allt jag köpt för en alldeles liten slant. Tänk att man kan hitta så fina kläder så här billigt! Och tänk vilka summor jag tidigare satt på babykläder som man endast använt några månader.

Bestämde mej redan för att så snart som möjligt att göra en ny runda och kolla om jag hittar nåt åt våra stora barn. Kanske det blir en loppisfyndare av mej också ännu!

Nya terassmöblemanget

Som nog inte längre är så nytt. I samband med att vi i somras byggde pergolan ändrade vi även om utemöblemangen. Matgruppen som stod på terassen flyttade vi till pergolan. Och till terassen skaffade vi en ny polyrotting soffa med tillhörande bord. Ja, och så det svarta parasollet som är nerfällt på bilderna. Hade tänkt det skulle fungera som sydd mot insyn från gatan, men det funkade inte riktigt som jag fantiserat. Nå skugga ger det i alla fall.

Jag har egentligen varit emot polyrottingmöbler för jag tycker de finns på var och varannan terass. Men jag lät mej ganska lätt övertalas att gå och titta på utesoffor för tyckte det egentligen kunde passa ganska bra med nåt mjukt och skönt att sitta på på terassen. Så vi köpte alltså tidigare i somras på rean en utesoffa, och måste genast medge att det var det bästa vi köpt på länge.

Jag förälskade mej genast i soffan, det var alldeles underbart att ligga ute och slappa när sommaren var som varmast. Plötsligt hade i ett extra sommar vardagsrum, och vi önskade alla att vi kommit på idén lite tidigare så vi hunnit njuta lite längre av terassen. Det här vekoslutet har det ju varit fint men snart får vi nog plocka undan alltihop.

 Det var roligt att märka att det inte endast var vi vuxna som gillade soffan, plötsligt hade vi sällskap av egna och grannars barn:)

Barnens hobbyn

Märker att barnens hobbyn upptar allt mer av min tid. Det är okei ännu så länge man har ett barn att köra på. Och läget är ännu helt under kontroll då man har två, men de ännu är så små att de har träningar en gång i veckan. Men då det börjar tas mer på allvar och det blir tävlingar och träningar flere gånger i veckan är det inte länge någon barnlek.

Fotboll i ur och skur

Det börjar så där sakta gå upp för mej vad det går ut på, och då är det ännu inte på fullt allvar våra barn tränar. De är fortfarande med lika mycket för kompisarnas skull och för att det är roligt som för själva idrottens skull. Och det är ju så det skall vara, roligt! Men måste medge att jag redan känner mig lite trött då jag tänker på att barnen skall kuskas sex dagar i veckan, hela hösten.

Friidrott

Men vems val är det då, för visst måste jag erkänna att det är jag som uppmuntrar dem att prova på olika sporter och grenar. Jag vill ju att de skall utvecklas och få göra saker de njuter av, jag vill att de skall få uppleva såväl framgångar som misslyckanden. Tycker också det är viktigt att barnen lär att besvikelser hör till livet men att det då gäller att stiga upp och kämpa vidare. Jag vill också att de skall få kompisar och uppleva den sociala samhörigheten sportföreningar erbjuder, oberoende om de tränar individuella grenar eller lagsport.

Teknikkurs i simning

Så hur skall man så veta vad som är lagom och när det blir för mycket av det goda, både för barn och mamma. Hittills har jag utgått från att ja nog märker när barnen tappar intresset och inte längre vill vara med, men tänk om barnen nån dag kämpar på bara för att föräldrarna vill, och inte för sin egen skull.

Men för tillfället njuter vi alla av ridning, fotta, simning och friidrott och hoppas det så förblir!