Stafettkarnevalen

Jag är jätte sen med mitt bloggande, fattar inte vart dagarna går, men trots att Stafettkarnevalen redan är old news kan jag inte låta bli att skriva om den för jag är ett stoort fan av stafettkarnevalen.

Olivia fick i år delta för första gången i stafettkarnevalen och jag anmälde mej genast som frivillig förälder. Har själv så fina minnen från stafettkarnevalen, stämningen, spänningen och Borgbacken. Nuförtiden far de inte längre till Borgbacken och finalerna är på lördagen då försöksheaten springs på fredagen. Men stämningen är den samma och då jag såg löparna nere på banan fick jag riktigt gåshud för jag kom ihåg exakt  hur det kändes att stå där och vänta på startskottet

Olivia på bana 1.

Krista Sigfrieds.

 Stafettkarnevalen är bara för underbar :)

Det där med känslovärde

Min morfar gick bort tidigare i våras och eftersom min momi dog redan för några år sedan skall deras lägenhet nu tömmas. Även vi barnbarn fick titta oss omkring i lägenheten och säga om det fanns nåt speciellt vi ville ha. Och om det fanns! Hade tänkt att det inte skulle finnas nåt av värde som jag vill ha, förutom deras pinnstolar, men då vi gick igenom sakerna fanns det ju massor jag så gärna hade tagit med mej hem. En massa kärl och andra vardagliga saker som påminner om momi och moffi, och som jag absolut inte vill se hamna på soptippen eller i missionsboden.

Det kära kakfatet.

Tömningsarbetet är inte slutfört ännu men det jag fick med mej hem är bland annat Kastehelmi kärl och momis gamla kakfat. På kakfatet hade hon alltid chokladkaka, världens godaste sådan, och man fick endast ta en bit, en väldigt liten dessutom tyckte jag. Kakfatet i sig har inget som helst penningvärde men destu mer känslovärde med alla sina rispor efter flitigt användande. Dessutom har jag momis chokladkaksrecept så nu får mina barn dregla efter samma kaka, från samma fat.

Nu har jag fina efterrättsskålar som jag tidigare saknat, och söta glögg glas.

Den där Linus

Som älskar att spela fotboll. Hela vårt veckoslut gick i fotbollens tecken, tre matcher på lördag och lika många på söndag. Piffen klarade sej bra, de vann fyra matcher, en blev oavgjort och endast en förlorade de. Och Linus var i sitt esse, han fick två gröna kort och "Tsemppaaja" diplom i slutet av turneringen. Det är så roligt att vara med och titta på då det går bra, för ush vad det kan vara spännande ibland och besvikelsen stor om de förlorar.

Vädret var på vår sida trots att det utlovats regn!

Så är jag så glad för hur välorganiserad Linus' lags verksamhet är. Tränarna är super bra, de tränar på lång sikt och jobbar för att alla skall utvecklas och få en chans, lagansvariga är duktiga på att informera och involvera. Alla föräldrar (i ligalaget då) är med på alla matcher och följer med träningarna. Pojkarna är på samma våglängd och ser ut att trivas bra tillsammans och spelet löper hela tiden bättre och bättre. Och tänk, vi är endast i maj, hur bra skall de inte vara efter sin första säsong tillsammans.

Efter att jag i några år följt med friidrottens verksamhet förstår jag verkligen att uppskatta fotbollens verksamhet. Friidrotten har ingen målsättning med barnens träning, de behandlas olika, ingen information om vad som gäller eller planeras, jag vet ytterst lite om verksamheten. Och sista droppen är nog det att flickorna som tränat många år nu plötsligt är tvugna att träna med yngre och nybörjare, vilket betyder att de får ut noll av träningarna. Tycker nog de måste kunna erbjuda träning som motsvarar barnens nivå, annars är det ju liksom ingen vits med det hela. Det är verkligen synd för Pargas har en superfin friidrottsplan och alla förutsättningar för att träna upp framgångsrika friidrottare. 

Det mest sorgliga är att det även här finns föräldrar som är redo att ställa upp och hjälpa till. Ja, ja nu klagar jag bara, men besvikelsen är för tillfället extra stor eftersom det i veckoslutet ordnades en barnledarutbildning som jag blev "bortglömd" från. Såå typiskt piffens friidrott.

Lillebror som kommer att väga upp vid fotbollsplan.

Maskerad

Idag skickade jag iväg en ninja och en ryttare till förskolan och skolan. I skolan hade de ett maskeradtema, alla sku klä ut sej till nån figur eller person från böcker de läst i år. Våran hästflicka klädde såklart ut sej till Elina i Siggeböckerna och hon skötte hela grejen helt själv. (Jag hann inte ens fånga henne på bild för hon hade gett sej iväg till skolan innan jag ens hunnit vakna!)

Våran unga herreman är däremot ett knepigare fall. Han visste genast att han skulle klä ut sej till en ninja, men guud så svårt allt var. Han hittade en fin dräkt tyckte jag, men han hittade all världens fel på den. Byxbenen var för breda, blusen för kort, banden knöt jag så han såg ut som ett paket (!) och svärd hade han inte heller. För inte kan en ninja ha ett Star Wars svärd heller, hur dum kan en morsa vara. Man sku aldrig kunna tro att såna här saker kan vara så här mycket svårare med en pojke än med en flicka! Nå nog var han nöjd då han sist och slutligen for iväg till förskolan.

Och den snälla ninjan hann leka en liten stund med lillebror innan det var dags att bege sej ut på ninjaäventyr och rädda Bantis och alla prinsessorna där från fiendens klor. Oj dessa små skatter :)

GLADA VAPPEN!

Sjukstuga

Linus har varit sjuk, magsjuka, blää. Något av det värsta jag vet är när barnen är sjuka. Det händer så otroligt sällan att då de verkligen blir sjuka går jag och är stel som en pinne av oro och kan inte göra nånting och brukar känna mej sympatisjuk. Nå i och för sej är ju barnen så stora redan att det inte är nån fara med dem, men nu har jag varit livrädd att lillisen skall bli smittad. Än är det ingen annan än Linus som varit sjuk och största faran börjar väl så där sakta vara över. Men med magsjuka kan man aldrig veta.

Tillika som Linus spydde fick lillisen feber. Det var inte värre än att han reagerade på 5 månaders vaccinet. Men ändå fanns där en gnagande oro, tänk om det ändå är magsjuka han håller på att få. Pust och stön, som sagt hoppas jag faran börjar vara över.

Medan brorsan var sjuk roade sej lillebror i babygungan.

Barbie Malibu drömhus

Jag har tråkigt, så tråkigt att det riktigt dryper. Jag sitter själv också och undrar hur det är möjligt att man kan ha tråkigt då man har tre barn, egnahemshus, hund mm. Men så är det bara, jag är uttråkad. Kanske är det vädret som gör det, att man känner sej ännu mer uttråkad och inte har lust att ta itu med nåt nytt. Babyn sover och stora barnen är i skolan/förskolan. Jag, ja jag sitter och väntar på att lillisen skall vakna.

Medan jag gör det tänkte jag lägga upp några bilder på Olivias Barbiehus som hon inte längre vill ha i sitt rum. Det passar liksom inte mer in i hennes storflickerum tycker hon, det är mer mejk och parfymer som gäller...

Men alltså om nån känner för att skaffa ett Barbie drömhus till sin dotter så skulle jag ha ett att erbjuda som är endast 2,5 är gammalt och mycket sparsamt använt. Hittade alla möbler förutom en terass stol. Säljer det på Facebooks Köp&Sälj sida för 130 eur, men om nån betalar 100 eur är jag nöjd (kostar nästan 200 som nytt).

Dukat för sju

Hosta igår ett House of Lola party, och egentligen var vi sex stycken men kan ju inte ha en rubrik som heter "Dukat för sex" :) Tycker det är så skoj att bjuda och planera och framför allt duka. Jag bjöd på lite saltigt och fuskade med det söta genom att köpa en Daim kaka, och dukningen var lite påskinspirerad.

Glada muggar från Clas Ohlson

Handle lite nytt i klädväg till mej själv som jag hoppas jag kommer att ha mycket användning för, trots att jag mest går hemma på dagarna och inte så ofta behöver klä upp mej. Om nån inte är bekant med House of Lola kan man beundra kläderna här. Kläderna är jätte kivoga och skulle de inte vara så dyra skulle jag kunnat köpa hur mycket som helst.

Pirkkas tulipaner uppiffade med lite björkkvistar.

Är barnsligt svag för servetter. Skåpen svämmar över av servetter som jag köpt hem på lager, men ändå kunde jag inte motså de här turkosa bolliga sakerna.

Turkosa servetter

Men nu tar vi veckoslut efter en hektisk vecka. Jag har träffat en massa goda vänner och haft mycket roligt program, men med en lillis med i pusslet så tär det lite på mammas krafter. :)

SKÖNT VECKOSLUT!