Det där med känslovärde

Min morfar gick bort tidigare i våras och eftersom min momi dog redan för några år sedan skall deras lägenhet nu tömmas. Även vi barnbarn fick titta oss omkring i lägenheten och säga om det fanns nåt speciellt vi ville ha. Och om det fanns! Hade tänkt att det inte skulle finnas nåt av värde som jag vill ha, förutom deras pinnstolar, men då vi gick igenom sakerna fanns det ju massor jag så gärna hade tagit med mej hem. En massa kärl och andra vardagliga saker som påminner om momi och moffi, och som jag absolut inte vill se hamna på soptippen eller i missionsboden.

Det kära kakfatet.

Tömningsarbetet är inte slutfört ännu men det jag fick med mej hem är bland annat Kastehelmi kärl och momis gamla kakfat. På kakfatet hade hon alltid chokladkaka, världens godaste sådan, och man fick endast ta en bit, en väldigt liten dessutom tyckte jag. Kakfatet i sig har inget som helst penningvärde men destu mer känslovärde med alla sina rispor efter flitigt användande. Dessutom har jag momis chokladkaksrecept så nu får mina barn dregla efter samma kaka, från samma fat.

Nu har jag fina efterrättsskålar som jag tidigare saknat, och söta glögg glas.