Jag har länge, länge tänkt att jag absolut borde be min moffi berätta om sin barndom och skriva ner historierna. Min momi finns inte längre så hennes barndomsberättelser kan jag bara hoppas att jag minns. Men om min moffis barndom i Hangö vet jag inte ens så mycket att jag t.ex. skulle kunna berätta de vidare till mina barn.
På påsken slog jag och mamma slag i saken och hälsade på hos moffi med en recorder app nerladdad i iPaden. Han tyckte själv det var en bra idé och berättade gärna om hur det var då han var liten. Han pratade i kanske två timmar och jag har ända sen dess skrivit rent det han berättade. Nu är jag klar med inledningen, eller hans tidiga barndom.
Nu gäller det att göra ett nytt besök för att få höra mer och så där sakta få ihop det till en text som är underhållande att läsa. Har också massor av gamla bilder jag skall gå igenom och skanna in.
Nu då jag kommit igång börjar jag första vidden av projektet, det finns ju hur mycket som helst att berätta, vilket jag såklart är jätte glad över, att han verkligen ännu minns hur det var. Så är det ju lite upp till mej själv hur lång och på djupet jag vill gå med memoarnerna.
Orsaken till att jag gör det här är främst för min egen skull. Jag
vill verkligen veta hur det var då han var liten. Och så vill jag skriva ner det för att inte glömma, och också kunna delge andra i familjen som är intressearde av moffis berättelser.
Den andra orsaken är att jag vill att mina barn skall få lära sej om hur det var då moffi var liten. Då det inte fanns pleikkaren, iPads, duschar och så mycket mer som barnen är bortskämda med. Jag vill att barnen skall förstå hur bra de har det, min moffi jobbade då han var lika liten som mina barn är nu, mycket fritid hade han inte. Det är med stor möda jag fått mina barn att plocka undan sina tallrikar då de ätit. Och, moffi kommer inte att finns så väldigt länge mer, så jag är inte en dag för sent ut med mitt projekt.
